Presentation av några av Tukis fadderbarn

De första 20 fadderbarnen framför skolan i Jyamrung.

Tuki Nepal arbetar inte med individuella fadderbarn utan sponsrar skolorna kollektivt så att de barn som inte har råd att gå i skolan får göra det.

Många av våra faddrar vill förstås ändå veta lite mer om barnen. Därför presenterar vi här några av de barn vi sponsrar från Tuki Nepal. Vi försöker fylla på presenta-tionerna efter varje gång vi besöker Nepal och Jyamrung.

chameli

Chameli Khadka

Chameli är 12 år gammal och bor ensam med sin pappa i ett litet hus som mest liknar ett skjul. Chamelis mamma dog när hon föddes och hennes pappa är lätt utvecklingsstörd. Dom har inga släktingar i byn. Det innebär att Chameli tar hand om sin pappa och båda två får hjälp av grannar och bybor.
Chamelis pappa brukar tillverka sopborstar till byborna och för dem får han betalt i mat och kläder.
Chameli är ett av de barn som fått stödundervisning för att klara sin skolgång. Stödundervisning är något Tuki Nepal infört.

gyana_dabaji

Gyana Dabaji

Gyana är dalit. Det innebär att hon är lågkastig. Kastsystemet är i lag förbjudet i Nepal, men fungerar i praktiken fortfarande – främst på landsbygden.
Gyana går i klass 8 i skolan i Jyamrung. Hon kommer från en stor familj, mamma, pappa, fyra systrar och tre bröder.
Gyanas familj är bönder – men pappan jobbar dessutom som murare.
Gyana vill gå vidare i skolan. Hon vill ha ett jobb då hon blir vuxen – inte bara gifta sig, föda barn och sköta familjen. Därför pluggar hon mycket och är duktig i skolan. Gyana tycker om att sjunga och vara tillsammans med sina vänner.

Krishna_timalsina

Krishna Timalsina

Krishna är 15 år gammal. Han lever tillsammans med sin mor och farmor. Hans pappa är död och familjen har därmed ingen som försörjer dem. De lever på att hjälpa andra med arbeten inom jordbruket och på sin egna lilla jordlott där de odlar grönsaker. Familjen bor en bra bit ifrån floden eller en källa och får därför ägna mycket tid åt att hämta vatten.
Krishna går i klass 9 och har en timmes väg till skolan i Kahare. På morgonen innan Krishna går till skolan lagar han mat. Hans mamma arbetar hos någon granne och farmor är gammal. Därför är matlagningen hans arbete. Han brukar också hinna med lite läxläsning innan han går till skolan.
Krishna vill ha ett jobb när han slutar skolan. Det spelar ingen roll vilken typ av jobb – bara ett ”nice job” säger han. Han måste kunna tjäna lite pengar.
På kvällarna när allt arbete och när middagen är avklarad sätter sig Krishna och gör sina läxor. Han vet att det är viktigt att klara sig bra i skolan om han ska få ett jobb.

Niraj

Niraj Timalsina

Niraj är 15 år och går i klass 8. Niraj och hans bror Santos bor i Jyamrung hos sin farfar och farmor. Niraj pratar mycket bra engelska. Det beror på att han gått tre år i skolan i Kathmandu. Där är engelsk undervisningen mycket bättre än på landsbygden där lärarna ofta aldrig fått tillfälle att höra eller prata engelska.
Nirajs familj flyttade till Kathmandu när han var liten. Men när han var 9 år lämnade hans mamma familjen och försvann med en annan man. Pappan började dricka och efter något år klarade han inte att försörja eller ta hand om sina pojkar som då skickades tillbaka till Jyamrung för att bo hos sina farföräldrar.
Farmor och farfar är gamla och har en liten gård på bergsluttningen. För dem har det betytt mycket att Niraj och Santos kommit tillbaks.
Niraj trivs i byn men vill gärna återvända till Kathmandu för att skaffa sig ett arbete. Men han förstår också att hans farmor och farfar blir allt mer beroende av honom och brodern.

parvati

Parbati Dhakal

Prabati är 15 år och går i klass 8.
Prabati har en mor,en bror och två systrar, varav en är gift och bor i en annan by. Prabatis far är död och mamman har ett funktionshandikapp – något om inte är lätt att ha i en fattig by i Nepal.
Prabati bor i ett litet fallfärdigt hus tillsammans med sin mamma som är änka sedan många år och har svårt att klara sig själv. Hon har någon form av talsvårigheter – lätt utvecklingsstörning. Prabati sover ihop med sin mamma och hjälper henne att klara det dagliga livet.
Parbati vill bli lärare. I byn eller någon annan stans.

parvati_dhakal

Parvati Dhakal

Parvati är 10 år gammal och går i klass 2. Hon började sent i skolan och har också gått om ett år. Parvati har 5 syskon – själv är hon mittenbarn. Familjen som är bönder, bor som brukligt ihop med faderns föräldrar i en storfamilj.
Parvati berättar att dom har flera djur hemma på gården. En vattenbuffel, 2 kor, 3 oxar och 4 getter förutom en tupp och några höns. Det är hennes och systrarnas arbete att sköta djuren och ge dem mat.
Parvati gillar engelska och vill gärna lära sig att prata bättre på detta språk.

madan_bhatta

Madan Bhatta

Madan är 10 år och går i klass 3 i Jyamrungs skola. Han gillar att gå i skolan och vet att det är viktigt att göra bra ifrån sig för att i framtiden få ett bra jobb.
Madan kommer nämligen från en mycket fattig familj som har svårt att få det att gå ihop. Hans systrar är redan eller kommer snart att vara bortgifta trots att de är väldigt unga. Madan själv strävar efter att få ett jobb i framtiden. Det spelar ingen roll vilket jobb – bara han kan tjäna så mycket pengar att hans familj överlever.

raju

Raju Dhakal

Raju är 8 år gammal och går i klass 2. När Raju började skolan upptäckte lärarna att han med jämna mellanrum föll till golvet, avsvimmad med kramper. Enligt familjen hade Raju gjort så här sedan han var liten men brukade alltid hämta sig. Raju skickades med hjälp av Tuki Nepals sjukfond till läkare och epilepsi konstaterades. Han har idag medicin för sin sjukdom och slipper att få anfall.
Raju fungarar bra i skolan men huruvida barndomens epilepsianfall gett honom framtida men är det ingen som vet.

ramesh_lamsal

Ramesh Lamsal

Ramesh är 6 år och har precis börjat skolan. Han bor med sin familj en bit från skolan. Ramesh är yngst av 3 syskon och deras mamma är död. Fadern och en äldre bror försörjer familjen på ett litet jordbruk och olika typer av småjobb som dyker upp.
Ramesh vill lära sig engelska och tycker att skolan är mycket roligare än att hämta vatten och sköta om djuren där hemma.

santa_bahadur

Santa Bahadur

Santa tillhör Gurungfolket, en av många etniska minoriteter i Nepal. Han är 15 år gammal och går i Santosh skola. Båda Santos föräldrar arbetar utomlands – som gästarbetare i Indien och Santa och hans syskon bor hos farmor och farfar.
Santa vill bli lärare och jobbar hårt i skolan. Han går upp klockan 5 varje morgon för att göra sina läxor. När han kommer hem från skolan har han fullt upp med, att tillsammans med sina syskon sköta familjens lilla jordbruk.

sanu_maya_sarga

Sanu Maya Sarga

Sanu Maya är 16 år och har snart avslutat skolan. Hon kommer från en stor familj och har 8 syskon. Sanu Maya vill bli sjuksköterska men vet att hennes familj aldrig kan bekosta en utbildning för henne. Trots det arbetar hon hårt i skolan för att eventuellt få en chans att bli en av de flickor som sponsras via Angeles fond. Sanu Maya läser läxor mellan klockan 9 och 11 på kvällen efter att ha jobbat på familjens gård då skolan slutat.
Utan högre utbildning kommer Sanu Maya förmodligen att giftas bort tidigt och hennes framtid blir då att ta hand om sin familj i mannens hus.

Samjana Dharamala

Samjana Dharamala

Samjana är 10 år.
Hon och hennes storasyster Saraswoti lever tillsammans med sin mamma i morbroderns familj.
När Samjana och Saraswoti var 5 och 6 år gamla lämnade pappan familjen och reste till Indien. Morbrodern är fattig och har svårt att få det att gå ihop – så Samjana, hennes syster och mamma lever på undantag.
Soba, den äldre systern fick sluta skolan efter klass 3 i faderns hemby – men Samjana, som nu går i klass 3 och Saraswoti, som går i tvåan, kommer med hjälp av Tuki Nepal att få gå i skolan till klass 10.

saraswoti_timalsina

Saraswoti Timalsina

Saraswoti är 11 år och mycket blyg. Hon bor med sin mamma och sina två yngre syskon tillsammans med farmor och farfar. Hennes pappa är död sedan ett par år tillbaks.
Saraswotis dag handlar förutom att gå skolan om att laga mat, samla gräs och löv till djuren.
Saraswoti gillar skolan och allra mest tycker hon om att läsa nepali.

shanti

Shanti Timalsina

Shanti är 12 år och går i klass 4. Hon är äldst av tre syskon och bor tillsammans med sin familj en bra bit från skolan. Shanti har inte så många vänner och har lite svårt i skolan. Men hon tycker om att gå i skolan och skulle vilja bli lärare.
Shanti är en av de elever som fått extra stödundervisning genom Tuki Nepals försorg och förhoppningsvis kommer hon att få hjälp att ta sig igenom skolan upp till klass 8.

sita

Sita Pariyar

Sita är en handlingskraftig flicka! Efter att ha fått sluta skolan efter klass 3 då hennes familj inte såg någon mening med att låta sina flickor få gå i skolan, gick Sita vid 14 års ålder helt sonika upp till skolkommittén och bad om att få bli ett av Tuki Nepals fadderbarn. Detta var år 2005 och Sita, som missat flera års skolgång placerades 14 år gammal i klass 4. Idag är Sita vuxen men har ännu ett år kvar i skolan där hon jobbar på hårt tillsammans med sina många år yngre klasskamrater. Hon ägnar mycket tid åt att läsa läxor samtidigt som hon hjälper till att sy åt grannarna.
Sita är ambitiös och duktig i skolan och hennes målsättning är att bli lärare. Skulle hon lyckas med detta har hon gjort en ordentlig klassresa då hennes familj är lågkastiga daliter som har som uppgift att sy till de högre kasten.
Sita går i Bharmale school som är en relativt stor skola med över 300 elever. Lärarna i skolan talar mycket väl om Sita och hennes ansträngning att förändra sitt liv till något bättre än föräldraras

sumitra

Sumitra Dhakal

Sumitra är 14 år gammal. Hon är den enda i familjen som kan läsa. Hennes föräldrar har aldrig gått i skolan och inte heller hennes äldre syskon som är gifta och har flyttat hemifrån. Därför är Sumitra den som läser Bhagavadgita, ett hinduiskt religiöst diktverk (ungefär som bibeln) för sina föräldrar och farföräldrar. Under en hel månad, i februari, läser man Bhagavadgita varje dag och gör små ceremonier i anslutning till läsningen. Sumitra har en viktig roll i detta då hon kan läsa den heliga boken.
Sumitra går i klass 7. Hon tycker bäst om matematik och nepali.
Innan Sumitra går till skolan vid kl 10 har hon varit uppe länge. Hon börjar med att tillsammans med farmodern koka te till resten av familjen. Teet är sött och utspätt med varm buffelmjölk. Sen har Sumitra gett djuren vatten och hämtat foder år dem. Då får hon gå iväg upp till skogen och hugga buskar och löv som kon och buffeln kan äta. Ofta klättrar hon högt upp i träden för att komma åt de saftigaste löven åt djuren. Hon hugger ner grenarna med en vass skära.

sushila_tiwati

Sushila Tiwari

Sushila är 13 år och går i klass 7 i Sankosh School. Hon bor med sin familj i dalen nedanför skolan, vilket innebär att hon har en tuff väg ungefär 500 höljmeter upp till skolan som är belägen uppe på höjden.
Sushila går upp vid kl 6 på morgonen för att laga te till familjen. Mellan klockan 10 och 16 går hon i skolan för att sedan ta hand om matlagning, tvätt och städning hemma innan läxläsningen tar vid efter mörkets inbrott.
Sushilas familj har en radio och ett av hennes stora intressen är musik och sång. Hon vill helst av allt utbilda sig till sjuksköterska men vet att denna utbildning är dyr.